SD:arna vill gå med

En strategisk förklaring till sverigedemokraternas byte av ideologisk etikett kan kanske sökas i fascisters kameleontiska natur. När socialdemokraterna störtdyker med Juholt har sverigedemokraterna möjligen kommit på idén att framtiden är borgerlig, inte socialdemokratisk. Då blir det passande att ansöka om ideologiskt medlemskap i den borgerliga alliansen genom att välja en borgerlig ideologisk etikett: socialkonservativ.

Från de borgerliga partiernas sida kan det nu komma försvarsåtgärder.
SvD

Fem officiellt borgerliga partier

Nu har vi även officiellt fem öppet borgerliga partier i Sveriges riksdag. I media och bloggvärld verkar inte så många ha lagt märke till den aspekten på sverigedemokraternas etikettbyte.

De fem borgerliga partierna är:

Ett nyliberalt (centerpartiet), ett neokonservativt (folkpartiet), ett värdekonservativt (kristdemokraterna), ett socialkonservativt (sverigedemokraterna) och ett allmänborgerligt parti för dem som inte kan bestämma sig (moderaterna).
DN

Polisen och Nasse

Nazis planerar ett attentat mot demokrati och frihet den 10 december i Stockholm. Vi vet alltså i förväg att nazister kommer att angripa Sveriges demokrati på Nobeldagen. Men polisen avser inte att inskrida. Det blir dock som väl är motdemonstrationer.

Här är två roliga poliscitat:

Det finns en rivalitet mellan vissa av de här grupperna och det är klart att det finns en risk att någon försöker begå brott.

Polisen heter Ola och är dialogpolis (dialog med nazister). Politikpolis alltså.

Hur menar han?

Det finns ingen rivalitet mellan nazister och antirasister. Vad skulle de vara rivaler om? Om att förfölja judar? Handikappade? Förfölja homosexuella?

Politikpolis Ola pladdrar vidare:

Jag är övertygad om att vi kommer se till att det blir ett minimum av ordningsstörningar.

Ska nazister få tåga genom Stockholm på ett ordnat sätt? Med lugna, fasta steg?

Det är nazistmarschen som är ordningsstörningen. Ett minimum av ordningsstörning betyder att nazister inte tillåts att ta ett enda steg, att nazister inte ens tillåts att ställa upp sig för marsch. Det tycker inte Stockholms politiska polis.
SvD

Kolla på pepparpolisen

Polis John Pike sprejar peppar över hela världen.
SvD

Penater IV: David Levine

Schackmästaren Emanuel Lasker skriver, i boken Sunt förnuft i schack, att stil måste vara individuell och äga logisk enhet. Han förtydligar genom att säga:

Stil är sällsynt, därför att den är en förening av två varandra bekämpande element: av frihet buren personlighet och entydig, orubblig konsekvens.

När man är ung har man förebilder, det vill säga framstående utövare av yrket som man försöker efterlikna. David Levine är en av dem jag tidigt prövade att följa i spåren. Till skillnad från förut presenterade penater är Levine en praktisk erfarenhet eftersom jag gjorde några bilder i hans stil. Men den var inte min. Det jag kunde uppnå var ett manér.

Dogmatiken i att rita som Levine utan att vara Levine tar bort den frihet Lasker ser som ett villkor för stil. Det blir dött. Konkret innebär dogmatiken att jag förbjuder mig själv att rita bra om jag i och med det tvingas frångå, i det här fallet Levinestilen.

Som väl var fastnade jag inte i manéret. David Levine är en penat som står mig nära genom att inte "slarva". Och fastän verksam i en svartvit tid ritar han egentligen i färg (måla kunde han också, riktigt, riktigt bra); svartvita djup gestaltas medelst fält av tätnande och glesnande streck och konturerna är som jag önskar mig heldragna.

Lära av förebilden, inte fastna i den. Rita odogmatiskt bra och uppnå stil.
David Levine

Partiledarfråga (s)

Att byta ut Juholt är meningslöst eftersom alla socialdemokratiska partiledare i framtiden kommer att skandaliseras. Det är helt enkelt inte tillåtet att vara partiledare (s). Istället måste man ta reda på hur man bedriver politik mitt bland smutskastande medier. Partiledarbyte löser inte problemet med smutskastande medier och skandalisering. Färdigpudlat tycker jag att det ska vara nu.

Dåligt, Juholt

Håkan Juholt förklarar sig och säger:

Det som har hänt de senaste timmarna vet jag inget om. Jag har suttit med kungafamiljen och då har man inte mobiltelefonen påslagen.

Vadå har man inte? Jag tycker Juholt fjäskar. Träffar man kungafamiljen ska man tvärtom ha förberett sig med roliga ringsignaler och sett till så att ens vänner ringer hela tiden. Sådana där stela typer som inte ska sitta där de sitter borde man skoja till det med. Sedan får de äta lunch med Åkesson och känna rassens vördnad istället. Och förresten, vart tog kaffeflickorna vägen? Ska inte de också delta i SD-lunchen på slottet?
Expr

Penater III: David Low

Hitler och Stalin på promenad med dolda pistoler, en sanningsenlig bild av Ribbentrop-Molotov-pakten 1939 och som gärna återanvänds i historieböckerna. Ritades av David Low.

Politiker i helfigur med rätta proportioner, placerade i scener. Allt utfört med tjocka, blöta penseldrag. Denna tecknare är slarvig så jag fascineras inte av linjerna. Men av scenerna. Politikerna blir som seriefigurer. Hitler, Churchill, Roosevelt, Stalin och Mussolini i ständigt nya situationer och konstellationer.

Karikatyrerna radikaliseras inte utan är sig lika sedan de väl en gång funnit sin form. Det viktiga är inte karikatyrerna utan scenerna, händelserna, arrangemangen. Low är inte så intresserad av ansiktens fysionomi, i alla fall inte i de politiska teckningarna. Att det sker saker i bilderna gör att man kan referera till dem. Olof Palme tyckte om Low och nämnde honom i ett tal vid något tillfälle.

När jag var ung ägde jag en bok med David Low. Den har försvunnit men en del av Lows bilder, eller fragment av dem kan jag hämta fram och titta på i minnet från den tiden och naturligtvis på internet numera.
David Low

Respekt (s)

Juholt kanske är på väg att sluta be om ursäkt, på väg att börja försvara sig och sitt parti.

Om SVT framhärdar i att vilja gestalta regeringens bild av partiernas positioner i debatten avser Juholt att bojkotta SVT. Det här är bra sagt av Juholt:

Jag ställer inte upp på det. Behandlar de inte Socialdemokraterna med respekt kan de köra programmen utan oss.

Kräv respekt och handla efter det, och halva slaget är vunnet.
Expr

Spara och Slösa

Expressen skriver:

Nordea har kritiserats hårt för vd:n Christian Clausens lyxlägenhet - som kostade storbanken 22,5 miljoner kronor.

När jag var barn förknippades banker med sparsamhet. Det har gått några år sedan dess.
Expr

Penater II: Ragnvald Blix

Det var han som ritade den klassiska bilden på Quisling i audiens hos Hitler 1944:

- Jag är Quisling!
- Och namnet?

Också en sådan där slarvig tecknare som jag tidigare inte reagerade spontant bra på, men senare lärt mig uppskatta: Ragnvald Blix. Det visar sig också att han kunde rita riktigt vassa porträttkarikatyrer med känsla för vad som är det viktiga i ett ansikte. Strindbergsbilden från 1904 (se länken) går inte att kritisera. Jag ska återvända till den i ett inlägg om en annan av mina husgudar.

Det som först fick mig att uppmärksamma Ragnvald Blix var de tyska nazistledarna. Det var med dem jag började och till en del var det med hans ögon jag såg dem. Han har en oöverträffad Hitler i talarpose hämtad från ett skissblock. Det "slarviga" jag egentligen har svårt för är här det som gör bilden så bra. Utförd hade den kanske blivit sämre.
Ragnvald Blix

Penater I: Birger Lundquist

När jag var ung tyckte jag att Birger Lundquist ritade slarvigt men på senare år har jag lärt mig att uppskatta denna skickliga tidningstecknare. Det ser ut att gå så fort och lätt för Birger Lundquist att få fram bilderna. Jag gissar dock att det låg mycket arbete bakom dem ändå.

Framför allt har jag numera fäst mig vid hans blick för människokroppen i rörelse. Tecknaren finner nyanserna, det karakteristiska i just den position som ska avbildas: en man ses bära ett skåp snett bakifrån på exakt det sätt det måste gå till i verkligheten; en kvinna sitter på en bänk och väntar, hon väntar verkligen där på bänken. Fortfarande som vuxen tycker jag om mera pedantiska linjer i teckningar än Birger Lundquist vill bjuda på. Men hans krokier livar upp och inspirerar, och jag sitter då och då och tittar länge på hans bilder utan att tröttna fast han är så lätt i strecket.
Birger Lundquist

Politiska karikatyrer

Och så lite tänkande om politiska karikatyrer som jag nu arbetar med varje kväll (se länkar i tidigare inlägg).

Hur ska man rita? Man kan rita precis hur som helst bara det blir bra. Vad är bra? Det ska vara perfekt gehör på porträttlikheten. Nästan likt Reinfeldt och Juholt duger inte. Det finns skickliga målare i 3D som missar likheten och då faller allt. Det hjälper inte att vara skicklig tecknare om man inte kan få ansiktet exakt igenkännbart. Det arbetar jag mest med och det är också det problemet som orsakar mest makulerade teckningar, ibland helt färdiga med färger och allt. Men det brukar bli ordning på alla figurer till slut även om en del är motspänstiga, till exempel Jan Björklund (fp) som jag har slagits mycket med.

En teckning ska vara en teckning. Jag vill inte klistra in till exempel partisymboler i en ritad bild, som en del gör. Det är bättre att rita symbolerna själv så att de stämmer med det andra i bilden. Jag vill heller inte lägga på en ton utan föredrar att måla tonen. Av samma anledning tillåter jag konturer att vara ojämna och underliggande blyerts att kvarstå.

Jag har inte släppt tanken att 3D-måla, men helt fotorealistiska karikatyrer är ju numera faktiskt bara en app ... Så varför ska jag hålla på och anstränga mig med sådant? Nej, en teckning ska se ut som en teckning, hur målad den än är.

Mina politiska teckningar ska inte innehålla texter eller pratbubblor utan stå fram som skulpturer mot en vit bakgrund. Detta skulpturala på vit botten märker jag att jag har börjat renodla sedan Alliansfritt släppte in mig. Det passar bra i deras spalt, har det visat sig.

Det jag måste bli bättre på är som alltid krokierna. De kan också vara intressanta om man undersöker dem närmare, och de ingår i helheten. Det är dags att skapa helheter, kompletta politiska karikatyrer i en tradition. Ännu finns det tid. Det var det här jag skulle göra, inget annat. Jag höll på att glömma det en gång.

Jag återkommer till ämnet men då i döda politiska tecknares sällskap. Jag har en del husgudar att skriva om. Vänta och se.

En skurk

Se bilden av en storförbrytare som inte kommer att bli straffad för sitt brott: AB