2011-02-28

Ett bättre Sverige

Det här var ett bättre Sverige: Olof Palme

2011-02-27

För 25 år sedan

Mordkvällen satt jag och ritade en Palmeteckning. Jag gick tidigt till sängs eftersom jag var trött; jag valde bort att se Viscontis film "De fördömda" som sändes på teve den kvällen. Jag väcktes av Patrik som ringde någon gång på småtimmarna. Palme är död, sa han.

Jag trodde honom direkt. Han var inte en sådan som skämtade på det sättet. Men min första tanke var att Palme hade råkat ut för en bilolycka (några veckor tidigare hade Palme kört i diket på väg ut till Arlanda). Jag satte på teven och följde nyhetssändningarna fram till morgonen. Sedan åkte jag in till Sveavägen som så många andra. Jag stod en stund utanför avspärrningarna och betraktade den mörka rosen som slagit ut på trottoaren utanför Beckers, där jag köpt så mycket tusch och penslar de senaste åren.

Palmeteckningen avstod jag från att göra färdig. Jag försökte få in den som den såg ut men som jag minns det blev den aldrig publicerad.
SvD

2011-02-26

Beslutsamhet

Man tänker sig att en maktfullkomlig ledare är aktiv, klok och kall i kriser. Dock Napoleon tappade kontrollen över Brumairekuppen och räddades av sin bror. Hitler kunde tåga in i Österrike på grund av Görings ingripande. Kaotiska diktatorer i båda fallen. Bush in i Irak men full av nervlugnande. Hitler tog veckor på sig att vela inför presidentvalet.

Men planerna och besluten genomfördes. Det går att klanta sig bara man landar på fötterna och tar sig i mål.

Muammar Khadaffi beter sig excentriskt och kallas därför olika saker och underskattas. Dock denna mystiska person tog en gång makten, och han har lyckats behålla den i fyrtio år.

2011-02-25

Aristokratin och Khadaffi

Från Francis Fukuyama hämtar jag. Aristokratin uppstod därför att några var redo att dö för sina privilegier men krossades under den stora revolutionen därför att förmågan att dö hade övergått till tredje ståndet.

Khadaffis personliga dygd

Muammar Khadaffi säger:

Vi kommer att fortsätta slåss och vi kommer att vinna. Vi kommer att dö här på libysk jord.

Att kalla Khadaffi dåre och pajas är att förminska och ljuga. Att som Khadaffi vilja stå fienden emot intill döden är värt respekt, inte löje eller förakt. Men som fallet är med dygder är motståndsvilja politiskt neutralt. Han kan vara värd att slås till marken, men då med respekt för en stark motståndare. Genom att inte fly, genom att säga att han kommer att dö i Libyen har han upphöjt sig. Och skulle han segra - i någon begränsad mening segra - då vore han personligen värd segern.

Det ovan sagda betyder inte ett avsked till revolutionen. Det betyder att ingen del av verkligheten ska förnekas. Om Khadaffi istället varit upprorets ledare - och inte dess motståndare - hade han med sin oförsonlighet varit den arabiska revolutionens förtjänte hjälte.
Expr

2011-02-24

Tröttsamma media

I kvällstidningarnas slöspalter, i skvaller och på löpsedlar används plötsligt ordet "galet" om och om igen.

Khadaffis galna kamp. Galen helafton med John Cleese. Galet snyggt hus. Galna frågor.

Är det en epidemi på gång? Förekommer detta ordskick bland ungdomar? Är det en mediesjuka som utvecklar sig i stil med "storbråk", "het" och "kolla/spana in"?

Osjälvständigt och inflation, tycker jag.

2011-02-22

Libyens övervärsting

Tysklands förbundskansler säger om Khadaffis tal att det var "mycket, mycket skrämmande". Hon har träffande rätt.

Att skapa rädsla är metoden för den som är i underläge. I ord och handling byggs nu skräcken i Libyen. Det kan lyckas och det kan misslyckas. Khadaffi gör sig till sitt lands övervärsting och det kan ge honom segern. Det är en kraftmätning i bokstavlig mening. Khadaffi är ingen dåre, han är framför allt ingen pajas, som en del tycker om att påstå.
DN

Khadaffi ingen Mubarak

Det här var lite nytt. Muammar Khadaffi idag:

Ni ska sluta ropa slagord. Jag har inte gett order om att öppna eld. Vi har inte nått det stadiet ännu – men om vi gör det så kommer ordningen att återupprättas.

Och:

De här människorna måste avrättas!

Mubarak i Egypten pratade reformer och bytte regering. Khadaffi hotar med avrättningar. Khadaffi lär antagligen själv bli dödad inom kort. Han eller folket, mycket enkelt.

Mubarak gick inte att hysa respekt för. Men den här mannen i Tripoli är uppenbart på riktigt. Segern över honom får ett större värde.
Expr
DN

2011-02-21

Framtiden är okänd

Tunisien och Egypten har en Gorbatjov i Washington. Det har inte Libyen. Vilket resultat uppnår revolutionen i det självständiga Libyen?

Liberaler är flitiga i att föreskriva revolutionärerna i Nordafrika vad deras kamp ska leda till. Men framtiden är okänd. Särskilt okänd är den i Libyen, verkar det som.
DN

2011-02-20

Att komma överst

Allt som händer i de olika länderna är så svåröverskådligt numera.

Det påstås att folket i Libyen, efter stormningar av militärförläggningar och polisstationer, har erövrat (åtminstone tillfälligt) två städer: Al-Bayda med 200.000 invånare och Benghazi med 600.000 invånare.

I så fall är det den arabiska revolutionens första maktövertaganden (om än lokala). Inte konstigt att den gamla regimen i Libyen använder utländska trupper mot ett sådant folk.

Det som har saknats hittills är revolutionära maktövertaganden. Nu vill Egyptens militärregering få ett slut på strejkerna. Fritt fram för kontrarevolution, kallar jag det. Om militären och den egendomsägande överklassen är identiska i Egypten lever revolutionen farligt med en militärregering.

Gång på gång under den stora franska revolutionen ville högern och aristokratin ha det till att revolutionen var slut, men de gjordes ständigt besvikna. Deras försök till kontrarevolution slogs tillbaka. Franska revolutionen fortsatte, år efter år. Ett maktövertagande genomfördes vilket ledde till att något så sällsamt som en "revolutionsregering" kunde bildas. Den regeringen, som i början leddes av Danton, bekämpade kontrarevolutionen uppifrån, inte nedifrån.

(Apropå strejkerna i Egypten ... liberalers försök att förklara den arabiska revolutionen med Facebook, är det inte litegrand som om de hade angett väggtidningar som orsak till franska revolutionen? Och liknar inte detta också litegrand reaktionärers förtal av revolutioner som resultat av uppvigling?)
DN

2011-02-13

En kontraperiod inleds

Georges Jacques Danton, en obestridlig auktoritet på området, har gett sin definition: Ni ligger under, se till att komma överst; det är hela revolutionen!

Revolutionen i Egypten har inte tillsatt regeringen. Militären, fortfarande betald av främmande makt, ser nu till att folket lämnar torget. Suleiman är kvar. Officiella garantier till Israel.

En demonstrant på väg bort från Tahrir uttalade sig: om militären inte håller sina löften vet vi vägen tillbaka till Tahrirtorget.

Jag gissar att den vägen då är spärrad.
SvD

2011-02-12

Liberala tänkesätt III

För liberaler är en digital demokratiuppfattning självklar. Striden står mellan "demokrati och diktatur". Har man inte det ena så har man det andra. Nolla eller etta. För mig är det underligt och förenklat eftersom dels dessa båda begrepp inte står i motsats till varandra och dels inte är oblandade, rena.

Det kan finnas flera förklaringar till att liberalerna håller sig med denna förenkling. En som jag kom på nu, efter händelserna i Egypten är att liberalerna har klistrat en etikett med texten "demokratin" på Västvärlden och USA. Då blir det digitala helt logiskt. Om Egypten utvecklas till ett USA i miniatyr då har man ställt om till demokrati (dvs "demokratin"). Om Muslimska brödraskapet vinner valet då godkänns inte Egypten som "demokratin" - jmf Gaza. Antingen har man infört "demokratin" eller har man det inte.

2011-02-10

Försvara islam

Liberaler är misstänksamma mot revolution och varnar för islam. Jag tror att de varnar för folket som de alltid har gjort. Mitt svar är att stödja islam som revolutionär kraft, inte att komma med bortförklaringar. Jag blir glad när jag ser att Tahrirtorget är fyllt av troende revolutionärer.

Ateism och religiös indifferentism är mindre väl lämpade drivkrafter i en revolution.

Place de la Révolution 2011

Den stora centrala banderollen på Tahrirtorget är riktad mot regimen, inte Mubarak.

Jag sitter länge och ser på kvällstidningarnas bildspel från Place de la Révolution 2011 och tänker: de här människorna kommer inte att nöja sig med att Mubarak faller.

Strejker, demonstrationer och uppeldade polisstationer och partihögkvarter också på andra håll än i Kairo skapar revolutionsvana i Egypten. Med denna stora folkmängd har revolutionen också potential att inte tömma ut sig i första taget om den väl kommer igång på allvar.

2011-02-05

Revolution och religion

Islam är en mäktig kraft. Det är imponerande och hoppingivande att se hela Tahrirtorget fyllt av revolutionärer som ber till Gud - utan att på minsta sätt upphöra att vara revolutionärer. Trons bidrag gör upproret starkare.

Religionen ska inte styra de icke-troendes liv; en regering som inför religiösa lagar måste man bekämpa. Det betyder inte att man kan bortse från, eller ännu värre, förakta trons kraft under en revolution. I Egypten - hört på nyheterna i morse - vill de kristna försvara muslimerna mot regimen. Det bör göra intryck på islamfientliga svenskar.

De danska tecknarna av karikatyrer mot islam borde skämmas (om de äger den förmågan) inför de modiga demonstranterna på torget i Kairo.

2011-02-04

Spekulation om revolution

Jag studerar inte den egyptiska revolutionen utan bara följer den via nyheterna och jag vet inte så mycket om Egypten och Kairo men tankarna är upptagna av skeendet så till den grad att jag sedan en tid inte sover ordentligt om nätterna.

Genom sin vägran att ge upp skapar den gamla regimen en allt större och mera genomgripande revolution, tänker jag mig, spekulerar jag. I ett land med över åttio miljoner invånare, varav enligt uppsnappad siffra omkring trettio miljoner räknas som fattiga kan det också dröja ett tag innan alla har "fått säga sitt" ... det bör finnas utrymme för revolution och kontrarevolution i omgångar. För övrigt och kom ihåg: dagens händelser i Egypten är sista skriket i en sedan fem år växande strejkrörelse. Märk väl, herrar och damer liberaler: arbetare, strejker ...

Om revolutionen blir långvarig kommer en hel generation att formas av den. Med generation syftar jag inte bara på egyptier eller ens folk i Mellanöstern.

Fortfarande spekulation: Kairo ser ut att vara som skräddarsytt för revolutioner. Förutom stor folkmängd finns ett jättetorg att samlas på och utgå ifrån och ett gytter av smågator intill där man kan dra sig undan och återhämta sig och dit stridsvagnar inte når.
SvD

Apropå övergångsregering

En revolution får inte stanna på halva vägen. Att inte slutföra det påbörjade arbetet leder bara till att den gamla regimen får chansen att ge igen och krossa revolutionen.

Den amerikanska regeringen vill att Hosni Mubarak avgår omedelbart och att vicepresidenten Omar Suleiman leder en övergångsregering stödd av militären, skriver New York Times.
SvD

Jag svarar: Övergångsregeringen får inte hämtas ur den gamla regimen; övergångsregeringen måste tillsättas av revolutionen.

Egypten: demokrati och demokratin

När Hamaz vann valet i Gaza var det demokrati men inte demokratin. Därför accepterades inte valet i Väst.

Likadant med Egypten. USA, som stödde och fortfarande stöder Mubaraks regim, oroar sig över revolutionärernas bristande demokratiska sinnelag. Om jag stod på Tahrirtorget ikväll skulle jag säga: kom inte hit och snacka demokrati med oss!

Men sedan skulle jag påminna mig om att USA och Väst struntar i demokrati i Egypten. Däremot vill de möjligen arbeta för demokratin. Jag tror att det ibland kan vara bra att skilja mellan demokrati och demokratin. Den senare kan införas i ett land genom att USA invaderar, som i Irak. Demokrati däremot införs av folket utan invasion utifrån.
SvD

2011-02-02

Första kontraslaget

Egypten är inte Tunisien och Mubarak är inte Ben Ali om nu någon trodde det (det var nog en hel del som trodde det).

Idag har den gamla regimens första egentliga motattack genomförts. Demonstranterna på Tahrirtorget har med rätta försvarat sig. På radio hör jag att de lejda Mubarakanhängarna (eller misstänkta för att vara civilklädda poliser) verkar ha misslyckats med att erövra torget även om kravaller fortfarande pågår. De mera moderata oppositionella som avsöndrats från rörelsen efter Mubaraks löfte om att avgå senare kan tänkas återvända efter attackerna alternativt förbli avsöndrade. I båda fallen ökar motståndskraften.

Enligt mina läroböcker: Försök att stoppa en revolution radikaliserar revolutionen.

Och när revolutionen radikaliseras (om den inte krossas) då kommer svenskarna här hemma att stå helt oförstående.

Liberala tänkesätt II

Och så har vi den rena liberaljargongen som hos Andreas Ribbefjord (fp):

Tänk att man kan byta statsledning med fredliga metoder även i diktaturer — och även i Mellanöstern. Färgrevolutionernas tid är demokratins och frihetens tid. Egypten är nära nu. Hur nära är Iran och resten av Mellanöstern?

Friskt blandat från Ukraina till Mellanöstern och i största allmänhet; Egypten och Iran buntas ihop fastän situationerna är olika (den ena regimen stödd av USA, den andra hotad av USA). Det är "demokratin" och "diktaturer" och "friheten" för hela frejdiga slanten på detta speciella liberalspråk som är sig så likt från liberal till liberal.

Liberala tänkesätt I

Liberaler är inte så flitiga att kommentera Egypten, och när de gör det låter de gärna som Lotta Olsson (m). Det jag betraktar som en kamp mellan dem där nere och dem där uppe beskriver hon som en "demokratiseringsprocess". Det jag betraktar som en fråga om seger eller nederlag beskriver hon som "att människor inte kommer att ge sig förrän det blir förändringar".

På halva vägen

Om man ska göra revolution får man inte stanna på halva vägen. Mubarak lovade i sitt tal att avgå ... bara inte nu. Det fick en del egyptier att byta sida. Men om man inställer kampen utan att ha störtat den gamla regimen kommer den att ge igen, och det med statens alla maktmedel. Stenen måste sättas i rullning på andra sidan av kullen. Annars rullar den tillbaka och krossar revolutionen. Idag har det tyvärr sett ut som om detta redan har börjat hända. Finns det en ledningsgrupp - en rörelse, ett parti eller en institution - som lägger upp en taktik och besvarar den gamla regimens åtgärder? Ett motcentrum?

Hur mycket av sådant här kan liberaler fundera på? Jag ska läsa litet bland bloggarna och ta reda på det.
SvD

Folkets ordning

Metro använder idag på sin löpsedel ordet "kaos" med anspelning på Egypten. Det handlar om lyckliga svenskar som har rest därifrån. Metro förtalar revolutionen och sprider Mubaraks bild på grund av sin svenska ignorans, sitt avskärmade lilla-världen-perspektiv.

I verkligheten uppvisar Egypten klassiska kännetecken på en riktig revolution. Folket tar över ordningsmaktens uppgifter, dirigerar trafiken och ingriper mot brottslighet; de annars förekommande sexuella trakasserierna på offentlig plats har upphört (omvittnat av kvinnor).

Det vill säga: det råder inte kaos. Det råder ordning. Folkets ordning.