förnekar att arrangemanget har en politisk agenda utan hävdar att syftet är att ha kul, skapa gemenskap och träffa nya människor.
Robert Örell från Exit på Fryshuset i Stockholm håller inte med.
Ordnar en grupp med en viss världåskådning ett läger så kommer man att utgå från den världsåskådningen och framhäva den.
Så kan det vara men man ska också komma ihåg att nazismen inte har något problem med att vara ”opolitisk”. Gemenskap i rörelsen och dyrkan av yttre handling ersätter tankeverksamhet och skolning. Därför tror jag mera på det officiella beskedet från Svenskarnas Parti än på Exit i frågan om sättet att utöva politik på ett nazistiskt sommarläger.
Jag såg det där i DN. Det var ju väldigt bra att det uppmärksammades, men att det ens diskuterades huruvida det var en politisk prägel eller ej på sammankomsten var rätt märkligt. Det är väl självklart att ett parti ordnar sommarläger för att värva sympatisörer/medlemmar genom att proklamera åsikter. Sen undrade jag vilka föräldrar som skickar sina barn på det där lägret? "Men vad trevligt - lille Kalle kan få åka och spela brännboll med nynazister..."
SvaraRadera"Gemenskap i rörelsen och dyrkan av yttre handling ersätter tankeverksamhet och skolning."
SvaraRaderaDet var väldigt vad du vet då.. synd bara att det är helt felt. Men du vet säkert mer än alla andra, inklusive "nazisterna" och ex-nazisterna själva? Fint ego.
Vetande grundas på läsning. Bland andra Sebastian Haffner, som var med 1933, har skrivit om detta i "En tysk mans historia". Nazismen indoktrinerar inte utan satsar på att skapa identifikation, gemenskap och handlingsdyrkan hos dem de vill få med sig. Den använder en "opolitisk" metod, vilket är lurigare än att lansera doktriner som bara kan locka till motsägelse och debatt (debatt passar nazister illa). Curt Riess´ biografi över Goebbels är också läsvärd i detta sammanhang angående förordande av handling framför tankeverksamhet.
SvaraRaderaVad tycker du förresten om den parlamentariska situationen vi har i Sverige idag? Om de rödgröna får igenom sina förslag med hjälp av SD, har de då legitimerat SD? Bör man betrakta mandatfördelningen som att vi har ett regeringsförslag och ett rödgrönt - det som vinner är det som SD stöder. Inget mer med det. Jag är intresserad av hur du ser på de rödgrönas beroende av SD för att fälla den borgerliga politiken.
SvaraRaderaHej, Micke. Bra frågor. Jag ska sätta mig ner och fundera och återkomma.
SvaraRaderaOm partierna sluter avtal med SD vinner Åkesson legitimitet och tröskeln sänks för nya SD-väljare. Hålls SD däremot utanför finrummet får de nöja sig med rasistväljarna, dvs högst 10 procent.
SvaraRaderaMin grundlinje är att högerextremister behöver lida nederlag, få svårigheter, isoleras, i riksdagen som annorstädes.
”Om de rödgröna får igenom sina förslag med hjälp av SD, har de då legitimerat SD?”
Nej, anser jag. SD röstar som de vill. Det kan ingen rödgrön göra någonting åt.
”Bör man betrakta mandatfördelningen som att vi har ett regeringsförslag och ett rödgrönt - det som vinner är det som SD stöder. Inget mer med det.”
Ja, SD röstar som de vill. Och enligt uppgift nästan alltid på det borgerliga förslaget.
”Jag är intresserad av hur du ser på de rödgrönas beroende av SD för att fälla den borgerliga politiken.”
Först måste man inse hur beroende de borgerliga är av SD för att få igenom nittio procent av sin politik. Sedan är politik en smutsig hantering; om SD bidrar till ett vettigt beslut förblir beslutet bra oavsett hur det kom till.
"...om SD bidrar till ett vettigt beslut förblir beslutet bra oavsett hur det kom till."
SvaraRaderaJa, så skulle Lenin ha sagt. Man kan samarbeta med djävulen också, om det gynnar vår klass så.
Jag tackar Anonym för uppmuntran.
SvaraRaderaNu börjar ett organiserat samarbete mellan de rödgröna och SD ta form. Att kalla in riksdagen för extraomröstning gör man inte om man inte vet att man har alla med sig. Med andra ord finns det ett tyst samförstånd kring att man ska rösta lika = ett samarbete. Om V, S och MP fäller jobbskatteavdraget i höst så har de definitivt inlett ett organiserat samarbete med SD. Då kan ni inte längre skylla på att "ojdå - de röstade visst som vi".
SvaraRaderaVad skulle vänstersidan kunna göra istället? De skulle kunna lägga två eller tre mycket marginellt olika förslag. Detta skulle då förhindra att oppositionen agerade tillsammans och SD skulle inte få något inflytande. Varför skulle det vara bättre än att driva igenom sin politik? Därför att det skulle då innebära att man lever upp till tidigare avgivna löften om att aldrig någonsin på något sätt göra sig beroende av SD. Att hålla SD borta från allt inflytande är, i alla fall enligt min mening, en prioriterad fråga. Tyvärr tycks så inte vara fallet för V,S och MP.
Reinfeldt har aktivt avstått från att samarbeta med SD. Han har varit mycket skarp i detta avståndstagande. Han valde att göra upp med MP om asylpolitiken. Han väljer hellre att vara minoritetsledare och styra i ovisshet än att söka kompromisser med SD. Detta är raka motsatsen mot vad Juholt och Ohly nu gör. INGEN kan säga att det inte fanns med i S,V och MP´s beräkningar att SD skulle stötta dem igår och att de även räknar med detta stöd om de ska fälla jobbskatteavdraget. Och kan vi utgå från att de söker detta stöd genom att läsa om SD´s politik i kvällstidningarna? Inte en chans. Samförstånd söks i riksdagen.
Att Juholt inte tar så allvarligt på att söka sig till SD förvånar mig inte. En medelålders gråsossegubbe kanske innerst inne inte har så många utomeuropeiska vänner? Vad vet jag? Det som däremot förvånar mig väldigt mycket är hur ni inom vänstern som alltid kämpat aktivt mot främlingsfientlighet och rasism nu verkar tycka att sakfrågan är viktigare än sällskapet. Ert tysta medgivande till ett inofficiellt samarbete med SD i dessa frågor gör att man i nästa steg öppet kommer göra upp "i enskilda frågor" o.s.v...
Jag har alltid röstat borgerligt. Efter höstens val var jag allvarligt oroad över att regeringen inte skulle kunna motstå frestelsen att söka stabila majoriteter genom att göra upp med SD "i enskilda frågor" (mer omfattande samarbeten kan ju lätt börja med s.k enskilda frågor). Jag är mycket stolt över att Reinfeldt är den som aktivast tar avstånd från SD. Att SD enligt mediauppgifter röstat som regeringen i nio av tio frågor anser jag vara irrelevant. Reinfeldt har aldrig, till skillnad från Ohly och Juholt, bagatelliserat att söka aktivt stöd hos SD.
Nu ligger bollen hos er på vänsterkanten. Är sakfrågan viktigare än sällskapet? Har det bara varit snack från er sida när ni pratat om vikten av toleranta samhällen där kampen mot främlingsfientlighet står högst på agendan? Ska SD verkligen motverkas med alla medel eller ska ni kanske fortsätta att planera enligt gemensam agenda?