Skilda generationer (c)

Centerpartiet är ett borgerligt parti men saknar egen ideologi. Är därför extra formbart. Generationer och epoker betyder mera än i andra partier. Jag roar mig med att göra följande grova indelning av c-medlemmarna i kärnkraftsfrågan.

Födda på 1950- och 1960-talen. Var med på Folkkampanjens och folkomröstningens tid. Lärde sig politik då. Ägnade sig framför allt åt att rädda världen. En demonstrationsvan c-generation på 1970-talet som numera tunnats ut men inte slutat vara emot kärnkraften.

Födda på 1970-talet. Var barn på Thorbjörn Fälldins tid och saknar personlig, vuxen koppling till kärnkraftsmotstånd. Är numera indifferenta till radioaktivitet och avfall. Tycker inte om kärnkraften men "kan leva med den".

Födda på 1980-talet och senare. Nuvarande blå-CUF. Betraktar motstånd mot kärnkraft som vänsterflum. Är för kärnkraft för att protestera och visa att de är nyliberaler.

Maud Olofssons politik stöds troligen av sjuttiotalisterna mest. Att bli av med kärnkraften men utan att vara "kärnkraftsmotståndare". Samtidigt stärka det borgerliga samarbetet. Det är därför jag tror att "ersätta-gamla-med-nya-politiken" inte är en taktik mot kärnkraft, som centerpartiet påstår, utan en linje som ska passa de 1970-talsfödda medlemmarna och deras ointresse för radioaktivitet och avfallslager, och deras alliansintresse.

Om tiotalet blir ett decennium av nytt motstånd mot kärnkraft förvandlas blå-CUF till en parentes. Femtiotalisterna och de sena nittiotalisterna möts istället. Farfar (c) och farmor (c) upptäcker till sin stora förtjusning och överraskning barnbarnen (c)!