Egypten är inte Tunisien och Mubarak är inte Ben Ali om nu någon trodde det (det var nog en hel del som trodde det).
Idag har den gamla regimens första egentliga motattack genomförts. Demonstranterna på Tahrirtorget har med rätta försvarat sig. På radio hör jag att de lejda Mubarakanhängarna (eller misstänkta för att vara civilklädda poliser) verkar ha misslyckats med att erövra torget även om kravaller fortfarande pågår. De mera moderata oppositionella som avsöndrats från rörelsen efter Mubaraks löfte om att avgå senare kan tänkas återvända efter attackerna alternativt förbli avsöndrade. I båda fallen ökar motståndskraften.
Enligt mina läroböcker: Försök att stoppa en revolution radikaliserar revolutionen.
Och när revolutionen radikaliseras (om den inte krossas) då kommer svenskarna här hemma att stå helt oförstående.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
http://svtplay.se/t/102534/aktuellt
SvaraRaderaMkt intressant de säger här!
http://blogg.aftonbladet.se/kulturbloggen/2011/02/vem-gor-den-egyptiska-revolutionen
SvaraRaderaMycket intressant.
En fråga: Varför avsätter dom inte gubben bara? Dom är ju så många, hur svårt kan det vara att bara gå in i presidentpalatset och lyfta gubbslemmet från tronen?
SvaraRaderaJa, varför går de inte bara in? En av förklaringarna kan vara att det saknas en revolutionsledning, en mindre grupp med något slags befogenhet att uppmana till just detta eller eventuellt till något annat beroende på situationen. Som det nu är verkar det mesta ske spontant och det innebär risker om man står inför en beslutsam och mäktig fiende.
SvaraRaderaNu tycks målet i eftermiddag vara att gå mot palatset. Det finns två exempel från franska revolutionen: dels att marschen mot palatset kan genomföras utan ledning och dels med ledning. Kvinnotåget mot Versailles i oktober 1789 uppstod ur det spontana (även om det finns konspirationsteorier). Monarkins fall i augusti 1792 åstadkoms genom ultimatum, klockringning och anfallsorder från den revolutionära Pariskommunen. Om det blir en marsch mot palatset i Kairo idag liknar det mera kvinnotåget 1789 än kommunens uppror 1792.
SvaraRadera