Mordkvällen satt jag och ritade en Palmeteckning. Jag gick tidigt till sängs eftersom jag var trött; jag valde bort att se Viscontis film "De fördömda" som sändes på teve den kvällen. Jag väcktes av Patrik som ringde någon gång på småtimmarna. Palme är död, sa han.
Jag trodde honom direkt. Han var inte en sådan som skämtade på det sättet. Men min första tanke var att Palme hade råkat ut för en bilolycka (några veckor tidigare hade Palme kört i diket på väg ut till Arlanda). Jag satte på teven och följde nyhetssändningarna fram till morgonen. Sedan åkte jag in till Sveavägen som så många andra. Jag stod en stund utanför avspärrningarna och betraktade den mörka rosen som slagit ut på trottoaren utanför Beckers, där jag köpt så mycket tusch och penslar de senaste åren.
Palmeteckningen avstod jag från att göra färdig. Jag försökte få in den som den såg ut men som jag minns det blev den aldrig publicerad.
SvD
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar