Det finns folk som gärna vill hålla fast vid sina färdiga uppfattningar om islam. Istället för att glädjas med upproret i Egypten pekar de på de upproriskas böner och religiositet och varnar för Muslimska Brödraskapet (trots att detta lär ska vara moderat snarare än radikalt).
Bondeupproren i Tyskland på 1500-talet klädde sig i religiös dräkt men var förhatliga för adeln och Luther ändå. Kan revolutioner i Mellanöstern gå annat än i grönt? Man måste intressera sig för det sociala och politiska innehållet, inte bara stirra sig blind på fanorna.
Jag är skeptisk till (den underförstådda) tanken att man liksom kan debattera mot en revolution, tycka att revolutionen inte är bra därför att det ena eller det andra kan hända som en följd av revolutionen.
Revolutioner är - när de inträffar - inga påhitt av revolutionärer. Lenin har skrivit någonstans ungefär att revolution blir det när överklassen inte vill ha det på det gamla sättet och börjar reformera och underklassen därefter övergår till handling på sitt eget sätt. Vilket skulle betyda att den gamla regimen störtas både uppifrån och nerifrån.
Jag tycker man kan se detta - ironiskt nog - i slutet på Sovjetunionen. Glasnost och Perestrojka uppifrån; efter det sönderfall genom krafter underifrån. Och i 1700-talets Frankrike. Upplysning från ovan bland fint bildade aristokrater och borgare vilka inför nationalförsamling; efter det sönderfall genom sansculotterna underifrån.
På läsprogrammet under våren står ryska revolutionen och franska igen. Hur ska jag hinna med?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar