Pride och pornografi

Här är mina åsikter om Pride. Jag tycker inte om sexuell exponering på allmän plats. Det är ett av mina argument mot pornografi och sexindustri. Men här handlar det om olika saker. Det är skillnad mellan Pride och pornografi.

År 1999 besökte jag Prideparken i Tantolunden. Känslan av befriat område var stark. Prideparaden exponerar sexualitet på gator och torg men utgör i första hand en befrielse från förtryck. Det är den viktiga skillnaden jämfört med pornografi, en skillnad som en konservativ antagligen inte kan se eller, om han ser den, tycker gör Pride värre än pornografi.

Kapitalismens exponering av sexualitet på allmän plats, dvs pornografiering av det offentliga rummet saknar varje inslag av befrielse. Pengar att tjäna på ett mänskligt behov inklusive exploatering.

En åsikt till om Pride är att jag tycker att det är lite väl mycket etablissemang, MUF och poliser i demotåget för att jag riktigt ska trivas med det.

Om RFSL

Bekämpa Sveriges reaktionsromantik

Jag har tillåtit mig några dagars firande av Frankrikes nationaldag. Mot svenska folkets – och framför allt svenska medias – kungavansinne har jag satt in revolutionsromantik. Revolutionsromantik är ett tecken på aristokrati. Här använder jag dock detta slags romantik som ett motgift mot Sveriges reaktionsromantik.

Hur jag kritiserar min egen revolutionsromantik:

Hjältarna från den 14 juli 1789, de som belägrade och rev Bastiljen var monarkister och stred objektivt för en borgerlig konstitution utan allmän rösträtt. Det ärorika revolutionskriget från 1792 var kungens och girondisternas (=liberalernas) krig och bekämpades av Robespierre ända tills det hade brutit ut.

Revolutionshändelserna har motsatta egenskaper.

Republikens födelse

Har kommit in på Franska revolutionen igen. Också på detta område har YouTube en del att erbjuda. Här får man se första republikens födelse. Patriotiskt och mäktigt. Och Robespierre skymtar förbi i nationalförsamlingen (i början av augusti 1792 ännu på läktaren).

Inte Moussilini

En arbetskamrat till mig var inne i mitt rum och sa roliga saker på nationaldagen i onsdags. Och dagen därpå tyckte jag att hon kunde komma och hälsa på igen och säga nya roligheter. Då svarade hon så här.

Nix, trött och bakis. Det kommer inte en enda rolig sak härifrån idag kan jag informera om. Dessutom är det väl du som står för underhållningen som har franska flaggan på rummet, Robbies Pierre (vet ej hur det stavas, kan inte franska) och Marsielltj'äsen i telefonen (vet ej hur det stavas, kan inte franska, skolundervisningen var visst bristfällig även på min tid). Det var ju bra att det inte var Moussilini förresten.

Den 14 juli

Idag är det den 14 juli. Det är bokstavligen ärans, revolutionens och hjältemodets dag. Det finns bara en enda anledning att hissa flaggor den 14 juli.

Och så några passande länkar:

Ça ira

Mireille Mathieu

Antifascism

Socialism

Anna

Fotbolls-VM

Just nu pågår final i fotbolls-VM. Det jag hoppas mest på är att det inte blir några mål. Varför det? Därför att jag har ett antal manspersoner på besök hos min granne och varje gång det hettar till i matchen låter de. Om det blir mål kommer de att skrika. Detta är störande i den lugna sommarkvällen. Min ärliga uppfattning är att kombinationen fotboll och manspersoner är dålig.

Fallet Littorin (m)

Sven Otto Littorin har hela tiden uppfört sig som en skyldig. Vilket inte hindrar att han kan vara oskyldig.

Liberaler har lagen som sitt moraliska rättesnöre. Därför kan de anse Littorin klandervärd på grund av det eventuella lagbrottet. Om sexköpslagen inte hade funnits, hade liberalerna då inte haft någon kritik mot Littorin? Av liberala bloggar framgår att Littorin då hade varit godkänd.

Liberaler debatterar som om det bara fanns individer. I deras reducerade värld är Littorin blott en individ som sluter ett avtal med en annan individ. I min värld handlar det även om en regeringsmedlem som kan ha gått till en prostituerad; ett klassiskt fall för säkerhetspolisen. Och det oavsett om det funnits någon sexköpslag eller inte.

AB

Statsbärarna (m)

Moderaterna ser inte särskilt statsbärande ut just nu.

Poesikampen

Den form jag söker för agitationsdikt är: hårdkokt grötrim. Fyra rader att trycka på affischer. Här följer min första politiska diktsamling.

1.
Fru Westling är på väg till Haga
Picknick för polisen och försvaret
Det är jag emot: jag vill klaga!
Bort med buren, ut med paret!

2.
När religionen görs om till politik
och Helig Ande tillåts ställa kraven
då ska kristdemokraten ha kritik
Lägg ner partiet! Låt det gå i graven!

De är rätt lika varandra. Först kommer en beskrivning av något dåligt, sedan att jag är emot det dåliga och så ett avslut med att det ska tas bort.

Inget fusk

Att skriva dikter utan rim är fusk. Det ska mycket till för att jag ska godkänna orimmad vers. Här är dock ett exempel på sådan poesi: Lars Gustafsson. Det är ljudande kraft och renhet i orden. Den tål omläsning. Hittas här

Verklighetens folk håller ting

Ny poesikurs.

Kristendomen görs till politik
Helig Ande ställer kraven
Mot detta riktar jag kritik
Låt partiet gå i graven

Rimmen sitter där de ska men den känns kort, blek och kraftlös. Sista raden är för mjuk i sin vänstra del, det verkar nästan som om det är orden ”Låt partiet” som håller på att åka ner i graven, istället för partiet. Och den påminner om min förra dikt i det att jag där ville klaga på Haga (nu har jag kritik mot politik). Dikten om KD behöver mera ord – tänker jag mig – om den ska få sin rätta stadga och skärpa.

När religionen görs om till politik
och Helig Ande tillåts ställa kraven
då ska kristdemokraten ha kritik
Lägg ner partiet! Låt det gå i graven!