Nej till Låve Stockholm

Successionsordningen 5 § säger:

Prins och prinsessa av det kungl. huset må ej gifta sig, med mindre regeringen på hemställan av Konungen därtill lämnat samtycke. Sker det ändock, have han eller hon förverkat arvsrätt till riket för sig, barn och efterkommande.

Kungliga bröllop kan stoppas på ett demokratiskt formellt sätt. Då tvingas kungliga personer ta ställning till sina ärvda poster. Hur mycket är det värt att få kallas prins? Jag betraktar monarkins personer som ansvariga för monarkin eftersom de kan abdikera.

Att förhindra kungliga bröllop, att förespråka att kungliga bröllop inte ska godkännas är ett författningsenligt sätt att motverka sentimentaliten i sådant som Låve Stockholm 2010. Monarkipropagandan satsar på de kungliga personerna. Låt följaktligen inte personerna undantas. Nej till Låve Stockholm!

Mikael Wiehe monarkist

Mikael Wiehe uttalar sig om det kungliga bröllopet, här.

… jag är glad att de båda träffat någon de tycker om. Må de leva lyckliga.

Bröllopet är ett angrepp på samhället, utfört av en institution som inte borde få finnas. Då ska man inte vara glad utan man ska kräva att det stoppas.

Ungdomar

Är det någon mer än jag som lagt märke till att ungdomar inte är flickor utan alltid bara pojkar? I radio i morse var det ett reportage om ”ungdomar”. Dessa var mera riskbenägna än vuxna, enligt en undersökning. Hur hade man fått veta det? Jo, 150 pojkar hade tagit risker i TV-spel.

Ungdomar är alltså pojkar. Flickor finns inte.

Det är inte bara i Bjästa som det är problem.

Uranbrytning (c) igen

Jag har tittat runt lite på centerbloggar. Centerledningen är nere och borrar i tandhalsarna men inte en sprittning i den långa kroppen. Det ser verkligen ut som om centerpartiet har dött nu.

Alliansfritt här.

Ansvarighet i SD

Ur Expressens artikel om Sverigedemokraternas riksdagslista:

SD:s mål är att bli tredje största parti i riksdagen och i partiledningen finns en rädsla för kaos i den eventuella riksdagsgruppen. Därför har valberedningen tagit hänsyn till partiledaren Jimmie Åkessons önskemål på vilka personer han vill omge sig med.
- Det är han som får stå inför svenska folket och förklara varför riksdagsgruppen fungerar eller inte fungerar, sade partisekreteraren Björn Söder.

Det är kanske inte ledarprincipen men det är inte långt ifrån.

Vad säger SD:s valsedel?

Toppstyrning och bunkergäng, för lite kvinnor, för lite småorter och för lite norra Sverige hör till kommentarerna om Sverigedemokraternas riksdagslista både internt och utanför SD. Och så är det naturligtvis. Men vad visar utformningen av SD-valsedeln? Bara att SD har en dålig partidemokrati?

En bättre vinkel vore: här är en partiledning som har kontroll över organisation och taktik. Här är ett parti som drar lärdom av sina erfarenheter. Dålig demokrati i SD är ointressant annat än som ett tecken på partiets kortsiktiga förmåga att manövrera.

Två olika i Bjästa

Och här har vi skolchefen. Han träder i försvarsposition och fortsätter kampanjen mot brottsoffret. Han reducerar sig själv till ett utställningsföremål. Det vill säga: så här ser det ut, så här funkar det i Bjästa, titta bara på skolchefen!

Prästen däremot är intressant. Han tycks ha förstått vad han har gjort. Det visar han bland annat genom sin likgiltighet för vad utredningen om honom ska komma fram till. Och han försvarar sig verkligen inte, tvärtom: han biktar sig.

Prästen har varit god i en spegelvärld. Nu befinner han sig plötsligt i den rättvända världen igen och förfäras över den han var i spegelvärlden.

Uranbrytning (c)

Centerpartiet vill inte stödja det decentralistiska motståndet mot uranprospektering och provborrningar i Västerbotten och Jämtland. Partiet vill samtidigt vara Alliansens gröna röst och konkurrera med miljöpartiet. Jag måste skratta.

Centerpartiet håller på att dö.

Pojkdyrkan i Bjästa

I Bjästa fanns det bara en vuxen, Amanda Ögren. Resten av samhället identifierade sig med pojken utan att känna till fakta. De var så inåtvända i sin könsståndpunkt att de trodde att Uppdrag Granskning ville hjälpa dem att hjälpa våldtäktspojken. Prästen i Bjästa är nyvaknad och besviken på sig själv. Han har sovit i den fascistiska byn och blivit väckt av externa media. Fascism i form av okunnighet, förtryck och pojkdyrkan. Och vill be om ursäkt. Bjästa verkar ha blivit en motsvarighet till efterkrigets Tyskland. Bör någon godta en bön om ursäkt? Vad är det för fel med ett oläkt sår hos en syndande präst? Vore inte ett sår ett kors att bära så gott som något?

Mona och Fredrik

Det är viktigt för de borgerliga att Fredrik är populär, och att Mona inte är det.

De vill göra gällande att personligt förtroende kan avgöra valet.

Men innerst inne hade de nog föredragit det omvända: att Fredrik hade varit något mindre populär och att hans partier haft ett bättre läge.

Bjästaprästen

Så här brukar jag inte göra men prästen som hyllade våldtäktspojken i sin kyrka kan man faktiskt mejla till och fråga vad fan han menade.

lennart.kempe@svenskakyrkan.se

Bjästa

Såg en kommentar till en tidningsartikel som var så här:

Sjöbo, Knutby, Rödeby, Vellinge, Bjästa.

På landet händer en del saker som inte händer i stan. Primitiv lantbefolkning är det frestande att tala om men instängdhet och inavel är bättre förklaring. Det är också i småorter som SD hittar sina väljare, inte konstigt.

Ett lila troll

Justitieministern som ser ut som en figur från Stjärnornas krig eller Den oändliga historien eller närmast som en rumpnisse har uttalat sig som ett kommentatorstroll.

Alla utom Reinfeldt klagar. Regeringen mobiliserar sina egna mot sig själv, inte bara Bodström. Lusten på högerkanten att tala väl om regeringen minskar återigen. De rödgröna kan tacka och ta emot.

Och på Wikipedia hittar jag följande om rumpnissar:

De decimeterhöga varelserna är skygga och har svårt att se saker och ting i deras sammanhang. De är, till skillnad från grådvärgar och vildvittror, tämligen harmlösa, även om deras inkompetens kan vara frustrerande för den som råkar på dem.

CUF och demonstrationsfriheten

Liberaler är ivriga i att försvara nazisters rätt att hålla gatumarsch. Liberaler är naturligtvis också noga med att försvara sina egna partiers rätt att demonstrera (särskilt på 1 maj).

Men när ett par tre ungdomar från Elevkampanjen vecklar ut en röd banderoll och börjar dela ut flygblad då aktiveras något helt annat hos liberalen Magnus Andersson, CUF.

CUF-ordförandens första, spontana, oreflekterade reaktion när han ser ungdomar från Elevkampanjen använda yttrandefriheten är att det måste vara olagligt.

När han sedan rättvist avbasas för sitt antidemokratiska förtryckararbete – dvs polisliberalismen – backar han, men först då.

Magnus Andersson undrar varför det inte räcker att erkänna felet. Det kan bero på att han ännu inte svarat på frågan varför hans första, spontana, oreflekterade reaktion när han såg Elevkampanjens möte var att det måste vara olagligt! Varför såg han inte att det var yttrandefrihet?

Liberal reaktion på nazistmarscher: Aha, det här måste vara yttrandefrihet!

Liberal reaktion på Elevkampanjen: Det här måste vara olagligt!

Länk: Alliansfritt

Polisliberalismen

Det första Magnus Andersson, ordförande i CUF, tänker när han ser några utöva sin yttrandefrihet är: Det kan inte vara lagligt!

Läs här detta inlägg med kommentarer.

Reinfeldt i Albanien

Regeringens logotyp finns i två versioner. Den som visas på den borgerliga hemsidan ser ut som, tycker jag, "Albanien".

Robespierrepriset

”Robespierre var den som i sitt förslag till Mänskliga rättigheter inte bara ifrågasatte överklassens heliga egendomsrätt, utan också krävde att samhället skulle sörja för sina medborgares rätt till arbete, bostad och skolgång.”

Läs mera här om Jan Myrdals lilla pris: Robespierrepriset.

Maximilien Robespierre är ett aldrig upphörande intresse. Franska revolutionens Victor Frankenstein? Eller en frihetens och jämlikhetens förtalade ljusängel? Det är hur som helst nyttigt att det finns ett pris till hans minne. Liberalerna har inte ensamrätt till historien. Och det anknyter till en revolution som vår tids vänster inte intresserar sig så mycket för.

Borgerlig mobilisering

De borgerliga partisekreterarna skriver i Aftonbladet idag: ”Vår ambition är att vi var för sig och tillsammans ska göra den största politiska mobiliseringen i Sveriges historia.”

Det lär nog behövas.

Vänstern och dubbelmoralen

Högerns anklagelse om vänsterns dubbelmoral är poänglös och verkningsfull. Poänglös därför att vänstern – i likhet med de kristna – är dömd till dubbelmoral. Verkningsfull därför att den pekar ut individer i en individualistisk tid och bortser från politik.

Jesu offerdöd utplånar dubbelmoralen åt de kristna. Det finns ingen motsvarighet till Jesu offer inom vänstern utan den är hjälplöst utlämnad åt kravet att leva som vänster i en högervärld.

Omistlig är visionen om det klasslösa samhället. De kristna har sitt lika omistliga paradis. Livsstilen kommer alltid att ställas mot idealet. Den som kan tänka sig något annat än det bestående är dömd till dubbelmoral.

Högern har inte det problemet. Liv och moral talar samma språk. Det beror inte på att högern är bättre utan på att den är sämre. En högermoral som förespråkar att envar ska berika sig komplicerar inte livet för en girig.

Fälld i högerns domstol för dubbelmoral – en rättvis dom – frikänns vänstern i historiens. Ty den senare instansen intresserar sig för politik och framsteg. Antipolitisk (läs: antidemokratisk) moralism från höger avvisas till förmån för politik och framsteg.

Monarkismer

Monarkismen är inte en utan flera. Jag och två arbetskamrater stod i korridoren på jobbet idag och skissade på de olika monarkistiska alternativen. Det började med att en av dem viftade med en Sverigeflagga i syfte att fira "kronprinsessans namnsdag", och så var vi inne på ämnet. Här är de olika vi kom på.

Den glamourösa monarkismen. Glitter och flärd åt folket. Det är damtidningsversionen. Det handlar om drottningens smycken och hattar, och om att gå på kalas fast man inte är bjuden.

Den institutionella monarkismen. Själva institutionen. De kungliga personerna kan erkännas vara fullfjädrade galningar. Det påverkar inte inställningen eftersom den inte är beroende av person. Denna monarkism kan vara besläktad med

Den auktoritära monarkismen. Mera makt åt vilken kretin som helst som råkar sitta på tronen. Och så har vi

Den idoldyrkande monarkismen. Skönmålning av den som råkar vara monark. Förnekande av fakta om sinnessjuk kung.

Den genealogiska monarkismen. Nördversionen av monarkism. Intresse för kungligheters släktförhållanden. Typ, en viktig fråga: Exakt på vilket sätt är nuvarande kung släkt med Gustaf Vasa?

Den konservativa monarkismen. Inget får ändras! Victoria Bernadotte är illegitim tronföljare i sin egenskap av kvinna. Carl Philip förespråkas. Museiföremål.

Höger- och vänsterspöken

När de rödgröna har olika åsikt är de splittrade, men när de är eniga underkastar de sig Lars Ohly (v). Dessa är de två lägen de rödgröna kan befinna sig i, enligt borgarna. Ända till valrörelsens slut kommer de rödgröna att pendla mellan splittring och underkastelse i den borgerliga retoriken. Frågan är dock om folket uppfattar vänsterspöket som lika skrämmande som högerspöket i en motsvarande tankefigur från 1970-talet.

Ny Kalle Anka

Kalle Anka Extra, med serier av Don Rosa, ska utkomma sex gånger per år med början nu i mars. Jag köpte första numret med denne värdige arvtagare till Carl Barks och ser fram emot de kommande utgåvorna. En samlartidning, dvs man slipper leta själv efter Don Rosa.

Abdikera, vänligen

Från en kommentar på aftonbladet.se: "En bröllopssändning är inget som man ägnar åt kritisk journalistik. Det är två människor som gifter sig och det är ju en glädjens dag för dem som inte några journalister ska förstöra."

Så funkar monarkin. Propagandan i sommar oskyldigförklaras och smugglas ut som en privat "glädjens dag" för "två människor". Min självklara och motsatta åsikt är att glädjedagen ska förstöras av kritik. Är jag elak mot "två människor"? Nej, det är jag inte. Abdikera, vänligen.

Städa i andras hem

De borgerliga partierna i valrörelsen: blås upp småfrågor. En inte alltför dyr människa som städar i hemmen i framför allt Danderyd, Täby och Lidingö, se där den borgerliga kampanjens innehåll, en riktig framtidssatsning.

Knäppa pedanter

Vilken oerhört viktig och central fråga handlar 2010 års valdebatt om? Svar: städning.

Gå till personangrepp

Enligt Expressen idag tycker Republikanska föreningen att "det är viktigt att poängtera att det är principen de vänder sig mot, inte personerna ...".

Jag tror att Republikanska föreningen har fel. Man bör angripa de kungliga personerna. Varför det? Därför att monarkins popularitet bygger på personerna, inte på principerna. Att kritisera monarkiprincipen hjälper bevisligen inte. Nytänkande vore på sin plats.

Ordning och oordning

Jag läser just nu Lars Gustafssons senaste: Fru Sorgedahls vackra vita armar. Den är berättad i oordning (utan riktig början och slut) men oordningen är av det slag som en del har på sina skrivbord: högst skenbar. Och den åstadkommer, av någon anledning som jag inte förstår, en 3D-effekt.

Innan jag läste Fru Sorgedahls vackra vita armar läste jag Ken Folletts Svärdet och Spiran. Den var berättad i mera vanlig ordning, med början och slut. Jag tyckte om den men den var inte i 3D. Exakt hur Lars Gustafsson berättar oordnat försöker jag ta reda på genom att läsa boken en gång till. Svärdet och Spiran däremot behöver jag inte läsa igen för att fatta ordningen i.