Språkligt och stilistiskt är för mig läkaren en "han" och sköterskan en "hon". Utomstilistiska (till exempel politiska) skäl är för mig inte tillräckliga för att godkänna dessa "hen" eller "henom". I språket är jag konservativ.
Samtidigt har jag ett behov av att ta avstånd från "män", "vi män" och sådana identifikationer och att distansera mig från "män". Varför ska jag vara delaktig i "manlighet"? Hur mycket bättre vore det inte att som en motståndshandling anse mig vara en "hen"?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
eller åtminstone skriva det...
SvaraRaderaJa, så gott det går. För mig tar det emot att kalla "läkare" för "hen", hur sakligt motiverat det än vore. Detta även om "hen" är bättre än det otympliga "han eller hon".
SvaraRaderaJag har sett att "läsare" av somliga anses vara "hon". Eftersom manspersoner inte läser skönlitteratur är det sakligt riktigt men jag går inte med på det. Tror dock att det skulle kännas lättare att kalla en läsare för "hen". Lite motsägelsefullt möjligen. Det skulle kanske kännas som en del av reform (reformer = usch för en språkkonservativ).