2010-08-07

Kungssången

Rojalisterna sjunger Kungssången så fort majestätet närmar sig. Jag hämtade texten nedan från Wikipedia (som hämtat den från Wikisource).

Är det bara jag som tycker att första raden i Kungssången innehåller ett nödrim? Är det inte pinsamt? Att sjunga nödrim när kungen närmar sig? Fast å andra sidan är det inte underligt. Sekunda varor trivs ihop.

Kungssången
1. Ur svenska hjärtans djup en gång
en samfälld och en enkel sång,
som går till kungen fram!


Ordet ”gång” rimmar på ”sång”. Det är den enda anledningen till att det är med. Alltså nödrim. Om budskapet varit att en enkel sång en gång i tiden kom ur svenska hjärtan – ett något komiskt budskap – då hade ordet stått där i sin egen rätt. Men så är det inte, för då skulle rad tre lyda: ”som gick till kungen fram!”

Första avdelningen avslutas med ett kätteri, uttalat med bakvänd – diabolisk? – ordföljd: all tro på kungen, ej på Gud.

Var honom trofast och hans ätt,
gör kronan på hans hjässa lätt,
och all din tro till honom sätt,
du folk av frejdad stam!


Därefter övergår vi till en massaker i stor skala, låt vara i självförsvar.

2. O konung, folkets majestät
är även ditt: beskärma det
och värna det från fall!
Stå oss all världens härar mot,
vi blinka ej för deras hot:
vi lägga dem inför din fot -
en kunglig fotapall.


Svenska folket kan gå under. Då ska Bernadotte också göra det. En jämlik tanke mitt i alltihopa.

3. Men stundar ock vårt fall en dag,
från dina skuldror purpurn tag,
lyft av dig kronans tvång
och drag de kära färger på,
det gamla gula och det blå,
och med ett svärd i handen gå
till kamp och undergång!


Sedan ska Bernadotte skicka folket till slaktbänken, och när det är gjort syr folket nya kläder åt kungen. Kläder av blod!

4. Och grip vår sista fana du
och dristeliga för ännu
i döden dina män!
Ditt trogna folk med hjältemod
skall sömma av sitt bästa blod
en kunglig purpur varm och god,
och svepa dig i den.


Och nu kommer Gud till sist ändå med i denna fritänkarsång men då med en ordföljd som bättre passar Fan: ”Du himlens Herre, med oss var, som förr du med oss varit har”. Låter så här:

5. Du himlens Herre, med oss var,
som förr du med oss varit har,
och liva på vår strand
det gamla lynnets art igen
hos sveakungen och hans män.
Och låt din ande vila än
utöver nordanland!

2 kommentarer:

  1. ja va ska man säga...
    sista versen låter som en åkallan av vasarna. som borde varit våra sista sagokungar...

    SvaraRadera
  2. Sveakungen är äldre än Vasaätten. Vasarna däremot är moderna renässansfurstar men visst berättas det sagor även om dem liksom om de nyaste Bernadottarna.

    SvaraRadera