Mina åsikter om monarkin

Mina åsikter om monarkin skiljer sig en del från andra motståndares. Här är några punkter som jag har kommit på.

Jag ser de kungliga personerna som ansvariga. De abdikerar inte, tvärtom gör de sitt bästa för att hålla monarkin vid liv. Då måste man rikta kritiken inte bara mot författningen utan också mot personerna: kung, drottning, prins och prinsessor. De måste ställas till svars personligen. Åsikten leder till avståndstagande från dem som säger sig vara mot monarki men samtidigt betygar sin vördnad för personerna. Ställs de kungliga personerna till svars tvingas de överge sin förment opolitiska hållning och bli officiella representanter för antidemokrati.

Jag ser monarkin som tidsenlig. Den är ingen feodal kvarleva. Rojalister håller delvis inte med utan framhåller bandet till Sveriges historia. Liberaler håller inte heller med utan försöker skryta med hur distanserad från forntiden ”demokratin” (alltid i bestämd form) är. Men monarkin fungerar bra ihop med liberalernas demokrati och har gjort det länge. Monarkin ser ut så i vår moderna tid. Kungens valspråk talar sanning.

Jag ser monarkin som omöjlig att reformera. En vald kung är oacceptabel. Det beror på att en reformerad monarki alltid kan återställas, det var felet med Torekov. Är monarkin kvar i någon form går den inte att lita på. Här får inte sten lämnas på sten. Den är principiellt maktgalen efter många hundra år av makt och få utan.

Jag ser inte monarkin som en institution som ödelägger kungliga personers liv och valmöjligheter. De kan abdikera. Kritik alltså mot dem som vill avskaffa monarkin för att befria Victoria. För det kan hon göra själv. Det är tvärtom: monarkin ska bort för att befria folket.

Jag ser monarkin som verklighet. De kungliga är överordnade. Om de inte vore det hade man kunnat strunta i dem. De är givetvis inte överordnade i kraft av sina talanger, vilka verkar vara ordinära eller till och med svaga. De är det i kraft av tradition, pengar, kontakter och media. Det är tomma ord när monarkins motståndare säger sig uppmärksamma endast meriter vid mötet med en kunglig.