Modiga mindre män – igen!

Och så var det folkpartisterna i Skärholmen som strax före valet var inblandade i en incident med okända vänsteraktiva. Så här skriver de upprörda liberalerna i sin artikel på Politikerbloggen (28/5):

När vi konfronterade dem beträffande vandalismen sa de att de ansåg att de hade rätt att förstöra våra affischer för att de hatade oss. Detta ledde till en diskussion om andras egendom och då anklagades vi för att vilja utrota deras klass, arbetarklassen. När de sedan försökte förstöra ännu fler av våra nya affischer försökte en av våra frivilliga valarbetare hindra en av vandalerna genom att ta tag i hans arm. Då kastade sig en annan person fram och slog honom i ansiktet. Vår partikamrat fick näsblod och en tand lossnade. Vi lämnade genast platsen för att situationen blev ohållbar och alltför hotfull.

I sin oskuldsfullhet uttrycker sig dessa folkpartister exakt som en hustrumisshandlare, som inför tingsrätten vill bagatellisera sitt brott. Särskilt detta klipp ur citatet är karakteristiskt:

När de sedan försökte förstöra ännu fler av våra nya affischer försökte en av våra frivilliga valarbetare hindra en av vandalerna genom att ta tag i hans arm.

Det var så hustrumisshandlaren bar sig åt, enligt honom själv när han berättar om en tråkig händelse. Den som läser domar, vilket jag gör då och då, känner igen ungefär denna återkommande formulering: ”Jag tog tag i henne för att lugna henne”. Och här dök den plötsligt upp i en debattartikel!

Folkpartisterna i Skärholmen verkar skenheliga. Jag tror att de helt enkelt har råkat i slagsmål och själva försökt bete sig som huliganer, så gott de nu har kunnat. Och att de fått spö. Och att de nu försöker plocka partipolitiska poäng på det stryket bara för att få sista ordet.

Floskelunderstöd till de misslyckade huliganerna ges i en text som är präglad av liberaljargong och många liberaldefinitioner och skriven av Lotta Edholm (fp). Mycket nöje!