Sverigedemokraterna får som väntat inte hålla torgmöte i valrörelsen. Brottsrubriceringarna ”störande av allmän sammankomst”, ”skadegörelse”, ”olaga hot” och ”misshandel” håller ständig vakt omkring SD så snart partiet försöker visa sig offentligt.
Intervjuad av TT säger statsvetare Marie Demker: ”Att ge sig på motståndare på det här sättet är kontraproduktivt.”
Det låter som ett standardiserat liberalutspel utan eftertanke. För om det är kontraproduktivt eller inte beror väl på syftet? Och om syftet är att störa torgmötet har ju det uppnåtts.
I intervjun säger Demker att attackerna kan förstärka känslan hos SD:s sympatisörer av att stå utanför det politiska etablissemanget, någonting som SD skulle leva på, men att det inte resulterar i några nya anhängare eller ett bättre valresultat.
Här blir attackerna på SD produktiva. SD vill in i etablissemanget. Men på det här sättet hålls partiet kvar i gatans parlament, det som det ville lämna och växa ifrån. De som utför militansen mot SD ska naturligtvis lagföras – det blir priset de får betala. Men det politiska priset tvingas främst SD stå för när deras respektabla valrörelse förstörs och deras parti nödgas återgå till sitt förflutna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Mycket skarpsinnigt. Jag har länge grunnat på de motiv, som den militanta delen av den antifascistiska rörelsen agerar enligt. Här gav sett rimligt svar.
SvaraRaderaTackar för de uppmuntrande orden.
SvaraRadera